Spetsvävnad eller hålkrus

Hålkrus är ett önskemål och ett vackert mönster finns i den här vävboken från 1922. Det skulle kunna bli fina kuddar, eller hur? Det roliga med att sätta upp en väv för hålkrus är att man kan knyta om tramporna och väva daldräll i samma solvning!
I många gamla vävböcker står hålkrus för två partier med hål och spetsvävnad när fler partier solvas, dvs ett rikare mönster. Gagnefkrus är ett rikligt mönstrat hålkrus.

 

Tänk att ha varpen i en neutral färg, beige eller grå, och väva krusen "hålen" i olika färger. Då kan vi var och en välja egna färgställningar som passar våra olika soffor!
Förresten vet ni vad "krus" står för? Med krus menade man förr mönster.  

Vävstolarna - Ingeborg och Ingatorpsduken

Under hösten 2022 fick vi besök på logen av Maj 89 år med stort intresse för handvävning. Hon visade en duk framtagen efter en väv som fanns i Gerhards hem i Östra Ekås. Gerhard kom från Rumskulla och han kan ha fått med sig väven därifrån. Även under sommaren 2021 kom flera och visade samma duk men från olika uppsättningar och något olika färgställningar. Det finns lite olika berättelser om denna väv och jag vill gärna höra dig berätta om du har mer information.
Duken kallas Ingatorpsduken och då får vi utgå från att färgsättningen är Ingatorps men vävnota till denna daldräll återfinns i minst tre äldre vävböcker, den första i min ägo från tidigt 1900-tal. Mönstret är förmodligen äldre än så. 

Maj berättade om Dagmar och Margit som tagit ut mönstret till Ingatorpsduken och vävt upp den efter förlagans färgställning. Förlagan ska ha varit helt i bomull men nu vävdes med bomullsvarp och ullinslag. Maj lämnade även över en avskrift av vävnotan och undrade om vi ville väva den. Ja, det vill vi gärna!

Maj har skänkt sin mors vävstol till logen och vi kommer att väva Ingatorpsduken i denna till sommaren. Maj har vävt många uppsättningar i vävstolen och den har tio trampor, förmodligen har den använts för tekniker med många skaft som dräll. En intressant text står på en bom där någon skrivit ortsnamn. Den kommer från Östgötahållet och denna vävstol har samma konstruktion som Viktorias men saknar några delar för att den ska fungera att mata fram utan att resa sig ur vävstolen. 

  

 

Detaljbilder av Ingatorpsduken. Vi återkommer till det här mönstret och duken under sommaren 2024. 

Vävstolarna - Elsa, Berit, Britta m fl

Under de två år vi vävt på logen har även nyare vävstolar hittat hit. 

Elsa är en 130 cm bred Glimåkra, Elsas dotter skänkte oss vävstolen som blev den första nyare vävstol vi började använda. 

Britta är också en 130 cm bred Glimåkra men har även ett litet drag om 20 mönsterskaft. Britta var textilkonstnär, bodde i Australien och flyttade hem till Sverige, till en ateljé i Anneberg. Hon beställde vävstolen som fraktades till Australien men hade denna m fl med sig hem igen från Australien. 

Berit är en liten, liten vit vävstol som kommer från Byarum. Väverskan Berit, som är den som tidigare haft vävstolen i sin ägo, fick den av sin pappa som byggde många vävstolar till släkt och vänner. 

Brittas vävstol är en 130 cm bred Glimåkra med sektionsbom och en liten dragrustning (20 drag) som här inte är monterat ännu. Till sommaren 2024 sätter vi upp en lite grövre varp och väver damast i Brittas.

Beriths vävstol är en liten vit pärla som har sina små egenheter. Några av dem ska vi rätta till nu till sommaren bla göra skåran för vävskeden bredare i slagbommen och byta ut de små hästarna till rejäla gamla och dra trampsnörena genom ett kohorn/ring för att centrera dem.

Vävstolarna - Helfrid

Helfrids vävstol är ännu en släktklenod. En gammal vävstol som drar något snett och är påbyggd/ändrad av Helfrids man Erik. Påbyggnaden gör att trissorna till uppbindningen kan sitta lite högre. En gissning är att Helfrid har vävt dukar med drälltrissor som tar lite mer plats än enkla trissor med nickepinnar. 

Min svärmor Ingrid och Helfrid var svägerskor och svärmor inspirerades av Helfrid till sina vävar och förmodligen vävde de en hel del tillsammans. Min man har fått dukar från båda håll som är i stort sett identiska. Vackra servetter i daldräll bl a som kan sys samman med virkad spets till större dukar. Handdukar i samma garn och mönster och kan ha vävts i samma uppsättning.   

Helfrids vävstol kom till mig när släkten ordnade auktion på bohaget efter att Erik gick bort och Helfrid flyttade till en lägenhet i samhället. Alla visste att jag vävde och höll på med många olika textila hantverk så fler redskap hamnade i min ägo den dagen, bl a fick jag en skrubbänk för ull och garnvindor av olika slag samt en knäpphärvel.

Sensommaren 2022 plockade jag fram Helfrids vävstol för första gången och satte upp en bomullsvarp för bärsjalar till min dotter och svärdotter. I början av juli blev jag både farmor och mormor till nya små liv . Klart att även de skulle ha varsin bärsjal efter att jag vävt några till min äldsta dotter åren innan!

 

 

Helfrids vävstol är välanvänd och mycket sliten. Så sliten att järndetaljerna är nernötta till träet där slagbommen hänger! Lagad, men fungerar ändå att väva på om man är uppmärksam på att slagbommen inte hoppar till nästa kugga. Det är en speciell känsla att väva på Helfrids vävstol.

Bärsjalarna är vävda i samma blåa bomullsvarp med dubbelt bomullsinslag och är lätta att tvätta och torktumla när olyckan varit framme. Så olika färg de har som färdiga! Dessa två är ringsjalar efter min dotters och svärdotters önskemål. Tekniken är en kypertvariation vald utifrån att vara lite stretchig för att passa nyfödd men fungerade lika bra till kusinen på 4,5 år! Resterande varp blev till en liten handduk alternativt snuttefilt, så mjuk och härlig!.

Vävstolarna - Farmor Ingrid

Farmor Ingrids vävstol var den som min svärmor vävde alla sina mattor på men även handdukar och enkla drälldukar. Den stod i källaren med gott om utrymme för mattrasor och annat man kan behöva. 

Den är ganska låg och jag tror att anledningen till att min svärmor inte använde vävstolen Karolina som fanns på gården när de flyttade in var just att den var så stor och hög. Min svärmor var kort och säkert var en låg vävstol bekvämare för henne att sitta och väva i. Hon fick hjälp att hitta en för sig bättre vävstol. 

Jag hjälpte henne att dra på sista mattvarpen och hon vävde ungefär hälften tills hon inte längre förmådde att fortsätta. Efter att hon gick bort kom vävstolen till mig och jag vävde min långa salsmatta ur samma uppsättning. Ännu lite varp fanns kvar när vi flyttade tillbaka vävstolen till Stora Hornsved och logen där en deltagare vävde mattor 2022. Den allra sista metern av varpen har jag vävt en dörrmatta av som är kortare än bred, dvs den kommer att ligga på andra hållet mot vanligt innanför dörren. En lek med teknik och färg där partier likt tegelstenar framträder. Nu kommer jag att slänga solven för de är så sköra och jag har fått knyta i nya för att slutföra varpen. 

 

Några trasvävar ur Svärmor Ingrids sista varp. 

Vävstolarna - Mamma Sivs

Mors eller jag borde nog skriva Sivs vävstol är den min mamma vävde sina flesta vävar i. 

En bra och stadig vävstol som mamma byggde på med en andra garnbom för att kunna väva bl a munkabälte på längden där man gör två varpar som har olika invävning. Hon letade och lyckades hitta en annan gammal vävstol som hade exakt lika lång garnbom (lika bred vävstol). Den vävstolen är tillverkad av ek, ovanligt här i Småland. 

När vi tömde mammas och pappas hus försvann på något sätt knäbommen i flytten. Jag kommer att tillverka en ny till våren för knäbommen behövs i vävstolen. Många kära minnen av mammas vävstol gör att jag funderar på att flytta hem den till mig och att den får bli mitt förstaval hemma.

Här syns de nyare fästena långt ner för en andra garnbom (utan bom just nu). 

Vävstolarna - Viktoria

Viktorias vävstol köpte min mamma och jag på auktion i Mellangården Stora Hornsved efter Aldor Karlsson. Aldors mor Viktoria kom från Horns socken och hans far Oskar från Södra Vi socken. Eftersom Aldor var ogift är det mest troligt hans mors vävstol och därför döper vi den efter henne. Väl hemkörd satte vi upp väv i den direkt för att kunna pröva den mycket annorlunda konstruktionen för att släppa av varp samt trampa fram tygbommen så varpen spänns igen. Ingenjörskonst i en gammal vävstol!
Karolinas är bra och roligt att väva i, mycket pga konstruktionen.

För många år sedan publicerades en fråga i Vävmagasinet angående en annorlunda konstruktion av vävstol från Linköpingsområdet. Beskrivningen stämde med Viktorias. Viktorias släkt har härkomst från Slaka, Östergötland. Fanns en klurig vävstolssnickare på östgötagränsen en gång i tiden måntro?  

Ännu mer spännande blir det när en senare vävstol kommer till logen. Den visar sig komma från gränsen mot Östergötland och har samma konstruktion och utseende för framdrag som Viktorias. Dock saknas några delar på den vävstolen. 

Efter att ha bott i Hults by hos min mamma under en del år så kom Viktorias vävstol åter till Stora Hornsved men denna gången till granngården: Västragården.

Första väven i Viktorias vävstol blev en linnevarp till handdukar eller disktrasor om man vill. Vi hittade vävnotan i en riktigt gammal vävbok men omvandlade till vår tids behov och material. Aldrig har det varit så lätt att väva en hellinnevarp som på logen med den lite fuktigare uteluften än i inomhusvärme!

Vi drog på varpen med hjälp av klackspröt som man lägger med klacken åt vartannat håll för att hålla varptrådarna på plats. Funktionen är densamma som bomringarna på Adas vävstol. Viktigt att bomringar och klackspröt ligger dikt an mot varpen så inte de yttersta trådarna glider ner/av och blir ojämnt spända.

   

Det har troligen varit trämask i varpbommen någon gång som gjort att den nu är förnissad. Det är inte helt lätt att ta bilder som visar den speciella konstruktionen på Viktorias vävstol men till sommaren kan det bli läge att filma!

 

Vänster: Dubbla spärrhjul gör att konstruktionen fungerar!
Höger: Trampor för att dra fram väven utan att resa sig ur vävstolen. Den till höger i bild för att släppa varpspänningen genom en mekanism som släpper av kuggor på garnbommen samt den till vänster i bild för att dra fram vävbommen och spänna varpen igen. 

  

Vackra men funktionella detaljer vid trampfästet!
 

Vävstolarna - Karolina

 Carolinas vävstol hittade vi på Västragårdens bodskulle. Den är döpt efter flera av de kvinnor som bott på gården och som kan ha vävt i den. När vi letade tillbaka i gårdens historia har nämligen flera Karolina bott på gården och kan ha ägt den och vävt i den. Vi har en aning men vet inte säkert. 

Karolinas vävstol är stor, mycket stor, både hög, tung och stadig. Man står lätt och solvar väven i den. En fin detalj är att den har ett hål för att sätta ifrån sig en talgdank/ljus i för att kunna fortsätta väva när skymningen kom. Den har även brännmärken efter en lykta eller fotogenlampa på slagbommen.  

Här är den monterad men inte inredd ännu. 

Ovan: hål för talgdank/ljus i sidstöttan och den är till höger när vävstolen är monterad.

Nedan: Brännmärke troligen efter lykta eller fotogenlampa i slagbommens övre del.

Vävstolarna, var kommer de ifrån? Först och troligen äldst är Ada

Den förmodligen allra äldsta vävstolen kommer från gården min mamma och pappa köpte och flyttade till när de började sitt liv tillsammans i Hults by. Det var fyra syskon som bott på och brukat gården när mamma och pappa tog över 1961. Ada Samuelsson var förmodligen den sista kvinnan som före mamma ägde och vävde i vävstolen. Adas syster hette Ellen och deras bröder Konstan och Erik. Jag kan bara anta detta eftersom mamma döpte vävstolen till Ada efter kvinnan som bott på gården där den stod när mina föräldrar flyttade in. 

Vävstolen är stadig, tung, utan lattor och lite trasig vid ena fästet där en kil ska sitta. Riktigt roligt att det finns bomringar som passar precis till garnbommen! Kan vara så att de fanns på gården men det vet inte jag och mamma som kunde svarat var hon hittat dem kan jag inte fråga längre tyvärr.
Vävstolen är bra att väva på men grund så två, tre eller fyra skaft rekommenderas. När vi har fyra skaft så använder vi ibland en benbit men borde vara kohorn, som håller trampsnörena centrerade men oftast räcker det med hästar under skaften för att knyta upp tramporna.

Ovan: Uppknytning av trampor till skaften med hjälp av hästar.
Nedan. Adas vävstol har fått en varp på bommen som hålls på plats med bomringar. 

Vävstolen till Bengtas minne

En av de äldsta av släktens vävstolar på logen vet jag inte var den kommer ifrån. Min mamma hade den och jag kan inte fråga längre tyvärr. Bengtas har följt mig i livet. Det var den som jag hade på mitt flickrum och med mig när jag flyttade hemifrån. Därför kallar jag den till minne av mor Bengta. Bengta var min mormorsmor som vävde för avsalu som del av familjens försörjning. Hon bodde med familjen strax utanför Kristianstad: Röde påle pratade min mamma om. Hon vävde och även färgade garn och tyg. jag har hört att hon använde granris att färga med och det skulle kunna stämma med att man får en hållbar "oblekt" färg på lin av just gran. Om man vill väva mönster som inte bleks till vitt i solljus och tvätt så kan man färga t ex inslagsgarnet till drällvävnader med granris eller kottar. 

Vävstolen är lite sned och det får man balansera upp när man drar på en väv. Den har inte ursprungligen lattor men min pappa monterade lattor när mamma önskade det. Vävstolen är förhållandevis djup och både mamma och jag har vävt smålandsväv i den med två skaftgrupper: tuskaft som bottenbindning och med fyra mönsterskaft. Troligen har vävstolen använts för vävning av linne för säng och bord eftersom den är smalare men djupare än många andra äldre vävstolar. Förr vävde man ofta lakan och dukar i halv bredd och sydde samman dem på längden. Lakan för att man lätt kunde vända dem när de blev slitna i mitten, dvs man sprättade isär dem för att sy ihop ytterkanterna mot varandra och kunde då använda dem länge till. Mest troligt hade man inte heller alltid plats för fullbreda vävstolar och det är arbetsamt att väva riktigt brett, nästan går dubbelt så fort att väva halvbredd. Ett tredje antagande är att en duk och en handduk skulle gå att väva i samma uppsättning med en halv duks bredd. 

Hösten 2022 gjorde jag ett försök att återskapa en gammal förningsduk som ligger på hembygdsgården i Mariannelund. Tanken var att väva den i "Bengtas" med en trä- eller vassrörssked utan lattor och med klackspröt på garnbommen. Den gamla kluten hade ca 24 tr/cm och kan möjligen ha vävts av 30/2 eller 40/2 i en 130-rörssked med 2 tr/rör. Det var även svårt att hitta rätt färger, duken var blekt men intill fållen på avigsidan var färgerna bättre bevarade. Försöket blev en mindre duk inspirerad av den gamla, vävd av bomullsgarn 16/2 vävd med 3 tr/rör i en vassrörssked som då gav ungefär 13 tr/cm. Det var en härlig upplevelse att väva med vassrör. Så tyst, mjukt på något sätt. Kan inte beskriva känslan! 
Valet av vävstol blev Bengtas med klackspröt och vassrörssked på fyra skaft men utan lattor som fick ge små förningsdukar efter förlagan på hembygdsgården liv.

Gammal förningsduk som tillhör hembygdsgården i Mariannelund 

Bengtas vävstol med väv inspirerad av den gamla förningsduken på hembygdsgården i Mariannelund. Fotona är tagna i Filmbyn Småland när Emilkraften arrangerade Kalas i Upplevelseskogen vid Filmbyn 2022.

Varför vi väver på Västragårdens loge

Snart en presentation vävstolarna vi väver i på logen men allra först några ord om hur det kommer sig att vi har vävstuga, i mångas mun vävlogen, på Västragårdens loge.

Själv har jag vävt till och från sedan jag var 12 år ungefär, tack vare att min mamma vävde mycket och tyckte det var helt ok att sätta upp en vävstol enbart för mig i hallen hemma. Min pappa och lillebror fick ta sig förbi fram till trappan till övervåningen och sovrummen så gott de kunde!
Jag hjälpte nästan alltid mamma när hon satte upp nya vävar. Med åldern hade mamma svårare att krypa under och knyta upp tramporna - det blev mitt jobb. Därför har jag knutit upp fler trampor och korrigerat fler skäl än jag någonsin drömt om att väva med. Min mamma har vävt många kilometrar och prövat de flesta vävtekniker och jag fick mycket praktik. När hon gick bort för några år sedan ärvde jag hennes vävpärmar med alla vävnoter. En skatt! 

Vi pratade ofta om att plocka ihop alla vävstolar vi tillsammans ägde och sätta upp vävar i dem. Det blev aldrig så men drömmen levde kvar hos mig och när jag blev uppsagd från min tjänst pga arbetsbrist och det var pandemi så tog drömmarna fart igen. Min mans föräldragård brukades endast några år efter att ladugården byggdes. Senare arrangerades ofta privata fester och danstillfällen på logen. Senare år har den mest varit vinterförvaring för diverse. Därför var det enkelt att städa upp, montera bra belysning i taket som vi pratat om många gånger vid festliga tillfällen och börja planera. Logen är så stor att den räcker för hela familjens många projekt. 

 

 

 

  

Vem är jag som driver VÄV SOM PÅ EMILS TID

Jag är textil- och slöjdnörden som vuxit upp med mormor som virkade och stickade var stund tid fanns, med mamma som prövade de flesta slöjdtekniker som kom i hennes väg men fastnade i vävstolen och vävde otroligt mycket, hade alltid minst en väv uppsatt. Min mormorsmor, som jag inte minns, vävde för avsalu vintertid som del av familjens försörjning. Själv tar jag alla tillfällen att pröva nya slöjdtekniker och slöjdar till husbehov men har också en period när barnen var små slöjdat för avsalu och efter beställning. 
Bloggade förr på Värekullaslöjd

Med en grund i min mammas vävstol och efter vävutbildning på gymnasium, folkhögskola samt högskolekurs så var jag ledare i många studiecirklar i vävning (och andra textila tekniker).

Jag har halva mitt yrkesliv arbetat inom besöksnäringen och eftersom jag bor i Astrid Lindgrens hembygd så har det ofta handlat om en liten kille vid namn Emil. Nu fanns det ju många Emil vid förra sekelskiftet så jag lånade namnet från bygden men tycker att det är lite fint att tanken går till en viss liten pojk med glimten i ögat eftersom. Vi väver i flera gamla vävstolar med några hundra år på nacken med de äldsta tillbehören jag hittar. Vi väver efter vävböcker från förra sekelskiftet men räknar om vävnoterna till vår tids behov och material. Det finns även nyare Glimåkravävstolar på logen. Skänkta av vänner varav en har ett litet drag om 20 mönsterskaft. Där kommer en damastväv upp till sommaren 2024!

Presentation av vävstolarna kommer med några ord om vars och ens förra ägarinna i nya inlägg framöver. Håll utkik!

Här knyter jag upp tramporna med hästar på Adas vävstol