Den förmodligen allra äldsta vävstolen kommer från gården min mamma och pappa köpte och flyttade till när de började sitt liv tillsammans i Hults by. Det var fyra syskon som bott på och brukat gården när mamma och pappa tog över 1961. Ada Samuelsson var förmodligen den sista kvinnan som före mamma ägde och vävde i vävstolen. Adas syster hette Ellen och deras bröder Konstan och Erik. Jag kan bara anta detta eftersom mamma döpte vävstolen till Ada efter kvinnan som bott på gården där den stod när mina föräldrar flyttade in.
Vävstolen är stadig, tung, utan lattor och lite trasig vid ena fästet där en kil ska sitta. Riktigt roligt att det finns bomringar som passar precis till garnbommen! Kan vara så att de fanns på gården men det vet inte jag och mamma som kunde svarat var hon hittat dem kan jag inte fråga längre tyvärr.
Vävstolen är bra att väva på men grund så två, tre eller fyra skaft rekommenderas. När vi har fyra skaft så använder vi ibland en benbit men borde vara kohorn, som håller trampsnörena centrerade men oftast räcker det med hästar under skaften för att knyta upp tramporna.
Ovan: Uppknytning av trampor till skaften med hjälp av hästar.
Nedan. Adas vävstol har fått en varp på bommen som hålls på plats med bomringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar