Vävstolarna - Helfrid

Helfrids vävstol är ännu en släktklenod. En gammal vävstol som drar något snett och är påbyggd/ändrad av Helfrids man Erik. Påbyggnaden gör att trissorna till uppbindningen kan sitta lite högre. En gissning är att Helfrid har vävt dukar med drälltrissor som tar lite mer plats än enkla trissor med nickepinnar. 

Min svärmor Ingrid och Helfrid var svägerskor och svärmor inspirerades av Helfrid till sina vävar och förmodligen vävde de en hel del tillsammans. Min man har fått dukar från båda håll som är i stort sett identiska. Vackra servetter i daldräll bl a som kan sys samman med virkad spets till större dukar. Handdukar i samma garn och mönster och kan ha vävts i samma uppsättning.   

Helfrids vävstol kom till mig när släkten ordnade auktion på bohaget efter att Erik gick bort och Helfrid flyttade till en lägenhet i samhället. Alla visste att jag vävde och höll på med många olika textila hantverk så fler redskap hamnade i min ägo den dagen, bl a fick jag en skrubbänk för ull och garnvindor av olika slag samt en knäpphärvel.

Sensommaren 2022 plockade jag fram Helfrids vävstol för första gången och satte upp en bomullsvarp för bärsjalar till min dotter och svärdotter. I början av juli blev jag både farmor och mormor till nya små liv . Klart att även de skulle ha varsin bärsjal efter att jag vävt några till min äldsta dotter åren innan!

 

 

Helfrids vävstol är välanvänd och mycket sliten. Så sliten att järndetaljerna är nernötta till träet där slagbommen hänger! Lagad, men fungerar ändå att väva på om man är uppmärksam på att slagbommen inte hoppar till nästa kugga. Det är en speciell känsla att väva på Helfrids vävstol.

Bärsjalarna är vävda i samma blåa bomullsvarp med dubbelt bomullsinslag och är lätta att tvätta och torktumla när olyckan varit framme. Så olika färg de har som färdiga! Dessa två är ringsjalar efter min dotters och svärdotters önskemål. Tekniken är en kypertvariation vald utifrån att vara lite stretchig för att passa nyfödd men fungerade lika bra till kusinen på 4,5 år! Resterande varp blev till en liten handduk alternativt snuttefilt, så mjuk och härlig!.