Viktorias vävstol köpte min mamma och jag på auktion i Mellangården Stora Hornsved efter Aldor Karlsson. Aldors mor Viktoria kom från Horns socken och hans far Oskar från Södra Vi socken. Eftersom Aldor var ogift är det mest troligt hans mors vävstol och därför döper vi den efter henne. Väl hemkörd satte vi upp väv i den direkt för att kunna pröva den mycket annorlunda konstruktionen för att släppa av varp samt trampa fram tygbommen så varpen spänns igen. Ingenjörskonst i en gammal vävstol!
Karolinas är bra och roligt att väva i, mycket pga konstruktionen.
För många år sedan publicerades en fråga i Vävmagasinet angående en annorlunda konstruktion av vävstol från Linköpingsområdet. Beskrivningen stämde med Viktorias. Viktorias släkt har härkomst från Slaka, Östergötland. Fanns en klurig vävstolssnickare på östgötagränsen en gång i tiden måntro?
Ännu mer spännande blir det när en senare vävstol kommer till logen. Den visar sig komma från gränsen mot Östergötland och har samma konstruktion och utseende för framdrag som Viktorias. Dock saknas några delar på den vävstolen.
Efter att ha bott i Hults by hos min mamma under en del år så kom Viktorias vävstol åter till Stora Hornsved men denna gången till granngården: Västragården.
Vi drog på varpen med hjälp av klackspröt som man lägger med klacken åt vartannat håll för att hålla varptrådarna på plats. Funktionen är densamma som bomringarna på Adas vävstol. Viktigt att bomringar och klackspröt ligger dikt an mot varpen så inte de yttersta trådarna glider ner/av och blir ojämnt spända.
Höger: Trampor för att dra fram väven utan att resa sig ur vävstolen. Den till höger i bild för att släppa varpspänningen genom en mekanism som släpper av kuggor på garnbommen samt den till vänster i bild för att dra fram vävbommen och spänna varpen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar